Markstedt

Jag åker om ca 5 veckor. Hur sjukt är inte det här? Hur hade jag tänkt att jag skulle klara mig i ett främmande land och på ett helt annat språk när jag knappt klarar mig här där jag har 19 års erfarenhet och träning?

Jag har en sån sjuk resfeber med andra ord. Jag inser mer och mer hur extremt mycket jag kommer sakna alla mina underbara kompisar och familjen. Typ Frida som sa igår när vi va på globen horse show:

Jag längtar till sommarn av två anledningar, gissa vilka!

- hum.. att ni ska flytta till vårt hus då? (Familjen Bengtsson ska nämligen flytta till vårt hus i sommar)

- ja, och?

- jag kan inte komma på nått mer. bada?

- nej, att du kommer ju hem då!

Hon tyckte att det var superdumt när jag var i berlin ect i tre veckor... och Sara (alltså här lär det bli skype minst 20h/dygnet!! skoja inte.) Och Linda och Mamma som är hel galna men ändå dom bästa människorna i världen. Och pappa. och Veronica och Angelica. Och Ella och Elvira, det blir en svår balans mellan att försöka hänga med i deras liv (för jag vill ju verkligen veta detaljer som händer) och skaffa ett "nytt" liv i Frankrike.

Men en sak är jag (nästan) säker på, jag kommer komma hem igen. Och vad som än händer så kommer Värmdö/Stockholm/Saltarö alltid att vara hemma!


Jag lär ju återkomma med ännu mer resfeber..
hejdå